En livsfarlig virussjukdom
Rabies är en virussjukdom i centrala nervsystemet som kan föras över från däggdjur till människa via saliv.
Rabies är en virussjukdom i centrala nervsystemet som kan föras över från däggdjur till människa via saliv.
Rabies är utbredd över stora delar av världen, Sverige tillhör de få länder där inget fall av inhemsk rabiessmitta setts sedan 1800-talet, även om antikroppar mot rabies faktiskt hittats i fladdermöss.
Risken för smitta är större i länder med fritt kringströvande hundar och dålig kontroll på rabiesvaccination av husdjur. Man ska undvika att ha nära kontakt med djur som man inte känner.
Ett rabiessmittat djur kan smitta om man blir biten av det, men smitta kan faktiskt överföras om djurets saliv hamnar på ett litet sår, eller att man bara får ett rivsår.
Oftast är det hundar som för över sjukdomen, men man kan även bli smittad av andra däggdjur som till exempel apor, rävar och fladdermöss.
Om det går så långt att man blir sjuk är rabies praktiskt taget alltid en dödlig sjukdom, och 59 000 människor dör varje år, varav 20 000 bara i Indien!
Barn, och särskilt pojkar i 7-10 års ålder, löper särskilt stor risk. Detta då de med stor sannolikhet inte omedelbart berättar att de lekt med ett djur eller blivit utsatta för en situation där smitta kunnat spridas. Det är mycket viktigt att tidigt inpränta i barn att de inte ska leka med okända djur, och helst av allt hålla sig på stort avstånd från dem i länder där rabies förekommer.
En bra regel är: Om man ser ett djur så går man åt andra hållet. Djur gör sig bättre på bild, tagen på avstånd. Detta gäller särskilt situationer i länder där apor är turistattraktioner, då de gärna hoppar upp på människor i syfte att få tag på mat.
Filmen nedan är mycket sevärd, men kan upplevas som otäck. Barn ser den lämpligast i närvaro av en vuxen.
Om man blivit biten eller slickad på ett sår kan feber, huvudvärk, domningar och smärta kring såret vara ett första symtom på rabies. Viruset tar sig från såret via nervbanorna upp till hjärnan och orsakar akut hjärninflammation, vilket orsakar förvirring, aggressivitet, förlamningar och även kramper när man försöker svälja. Det senare har gjort att sjukdomen även kallas för vattuskräck.
Tiden från smitta till sjukdomssymtom kan variera från några dagar till månader eller till och med år. Om viruset tagit sig in i kroppen via ett sår i ansiktet eller på annan plats på kroppen där nervförsörjningen är god, kan det ge ett mycket snabbare sjukdomsförlopp. Tidig behandling kan hindra smittan från att bryta ut. Om en smittad har utvecklat symtom så är sjukdomen praktiskt taget alltid dödlig.
OBS! Om man blir biten eller slickad av ett djur på ett sår eller i ansiktet, är det alltid viktigt att tvätta platsen noga med tvål och vatten i minst 15 minuter och därefter omedelbart uppsöka sjukvård.
Om det händer i ett land där det finns rabies måste man få behandling inom två dygn för att förhindra att sjukdomen bryter ut. Man behöver alltid behandling, ÄVEN om man redan är vaccinerad mot rabies!
De vaccin som vi använder oss av heter Rabipur och Verorab. Dessa ges i två doser med en veckas intervall mellan doserna. Om man är immunsupprimerad så måste man ta ytterligare en dos, som ges två veckor efter den andra dosen. Det enda vaccinet bidrar med är mer tid innan sjukvården kan ta över behandlingen, vilket bokstavligt talat kan vara livsviktigt!
Efter dessa doser är rekommendationen att man tar ytterligare en dos, och att man gör det mellan 21 dagar upp till tre år efter den sista. Det kommer nämligen att medföra att den uppföljande sjukhus-behandlingen efter att man utsatts för smittorisk blir mycket enklare och säkrare. Man kommer dessutom aldrig behöva behandlas med special-läkemedel, som kan vara extremt dyra och synnerligen svåra att få tag på. Särskilt med tanke på det extremt korta tidsfönster man har att jobba med om man utsatts för smitta. Det är väldigt vanligt att resan måste avbrytas för att säkerställa adekvat vård, vilket alltså kan undvikas med denna extra dos.