Tuberkulos (TBC)

En bakteriesjukdom som främst angriper lungorna

Tuberkulos, som förkortas TBC, är en smittsam bakteriesjukdom som kan påverka alla organ i kroppen.

Mer om tuberkulos

Om en person med lungtuberkulos som har tuberkelbakterier i sina upphostningar hostar eller nyser sprids små droppar som innehåller tuberkelbakterier.

Dropparna håller sig svävande i luften en stund och kan då andas in av andra personer som får ner dem i lungorna. När dropparna landat på golvet binder de sig med damm eller golvytan och då minskar risken för smitta.

Det krävs vanligen upprepad och nära kontakt med en person som har smittsam tbc i lungorna för att man ska bli infekterad med tuberkelbakterier. Bakterierna sprids i första hand till familj, partners och andra man bor med. Barn blir lättare sjuka än vuxna om de smittas, men är nästan aldrig själva smittsamma.

Bakterietillväxt i lungorna

Om man fått ner tuberkelbakterier i lungorna kan de växa i lungvävnaden och i de lymfkörtlar som finns i bröstkorgen. Kroppens immunsystem reagerar genom att de vita blodkropparna går till försvar. När det händer får man en första infektion, så kallad primärinfektion, som oftast bara ger lätta symtom.

Immunsystemet kapslar in tuberkelbakterierna och en speciell typ av ärrvävnad, så kallat granulom, bildas runt bakterierna. När primärinfektionen är över kan tuberkelbakterierna vara inkapslade i lungor eller andra organ i många år, eventuellt hela livet, utan att man får några symtom. Man har då en vilande tbc, så kallad latent tuberkulos, som inte är smittsam och inte ger några symtom. Men sjukdomen kan på nytt bli aktiv, vilket kan ske strax efter att man blivit smittad eller efter flera år.

Symtom på TBC

Om man har lungtuberkulos har man ofta

• hosta med upphostningar i mer än tre veckor
• upphostat slem blandat med blod
• smärtor i bröstkorgen.

Även andra symtom kan visa sig både vid TBC i lungor och andra organ. Man kan

• minska ofrivilligt i vikt
• ha dålig aptit
• ha feber och nattliga svettningar
• känna sig svag och trött.

Tuberkulintest (PPD)

Att sätta en PPD kan vara ett av flera steg för att undersöka om man har TBC. Testet kan visa om man någon gång kommit i kontakt med TBC-sjuka och då blivit smittad. Med testet kan man också få veta om man har blivit vaccinerad mot TBC. Många universitet och college i andra länder kräver att ett sådant test ska vara utfört för att bevilja tillträde.

Om testet inte visar någon reaktion tyder det oftast på att man inte är smittad. Testet går till så att man får en liten mängd renat protein från tuberkelbakterien insprutat strax under huden på vänster underarms ovansida.

PPD (Purified Protein Derivate), är en vätska som innehåller speciella proteiner från tuberkelbakterien. Tre dygn (72 timmar) efter PPD-sprutan ska man komma tillbaka för en bedömning.

Om man då har fått en liten upphöjning och förhårdnad på huden där PPDn sattes visar det att kroppen någon gång tidigare stött på tuberkulosbakterier. Om upphöjningen är större än 10 mm måste man uppsöka sin vårdcentral eller husläkare för att göra en utredning om eventuell TBC-infektion.

Ett test som görs efter att man kan ha blivit utsatt för smitta ger tidigast utslag fyra till sex veckor efter det tillfället.

Man kan också få en upphöjning som en reaktion på att man är vaccinerad mot sjukdomen, alternativt att man bär på mykobakterier vilket är rätt vanligt i Sverige.

Behandling av TBC

Tuberkulosbakterierna påverkas långsamt av läkemedel. Man måste därför ta läkemedel under minst sex månader.

För att undvika att bakterierna utvecklar motståndskraft, så kallad resistens, mot medicinerna måste man samtidigt ta flera olika läkemedel som verkar på skilda sätt mot tuberkelbakterier. Behandlingen genomförs på samma sätt oavsett vilket organ som har angripits av TBC. Undantag är TBC i hjärnhinnorna som behandlas med högre doser och under längre tid.

Vid HIV

Om man har HIV och får TBC har man lika goda förutsättningar att bli botad från TBC som en person utan HIV. Om man har HIV och behandlas med bromsmediciner måste dock doserna av TBC–läkemedlen anpassas.

Gravid och smittad av TBC

Om man är gravid och har TBC ska man också behandlas för sjukdomen eftersom både man själv och fostret far illa av sjukdomen. Smittade barn får samma läkemedel som vuxna men doserna är då anpassade efter vikten.

Vaccin

Vaccinet som används för att skydda mot tuberkulos heter BCG och har gamla anor. Vaccinet såg dagens ljus 1921 efter 13 års utveckling. Det arbetet utfördes av de franska bakteriologerna Albert Calmette och Camille Guérin, som följaktligen döpte vaccinet till Bacillus Calmette-Guérin, förkortat BCG.

Vaccinet tas i en dos, men har begränsad skyddseffekt om det ges till vuxna. Det är därför som vaccinet ges till barn i riskgrupper som en del av barnvaccinationsprogrammet. Det kan också vara aktuellt att ge BCG till vuxna om de ska stationeras utomlands i länder med hög förekomst av tuberkulos eller riskerar smitta av andra skäl.