Smittar innan man får symtom

Vattkoppor, varicella, är en av våra vanligaste sjukdomar.

  • Viruset är mycket smittsamt och sprids i luften när man hostar, nyser och andas
  • Vattkoppor vid förlossning kan överföras direkt till barnet
  • Smittar redan innan man märker att man har blivit sjuk
Boka tid för vaccinationÖppettider för drop-in

Mer om vattkoppor

Sjukdomen smittar redan innan man märker att man har blivit sjuk, och därför kan en hel förskolegrupp eller skolklass lätt få vattkoppor. Över 99% av alla svenskar har haft sjukdomen, och många utan att ens ha märkt det.

Om man får vattkoppor efter puberteten kan själva sjukdomsförloppet bli svårare. Det tar ungefär tio till tjugo dagar från tillfället då man har smittas till dess att sjukdomen bryter ut.

Man brukar få röda utslag på överkroppen, som sedan sprider sig till ansiktet, armarna och benen. Efter någon dag utvecklas utslagen till vätskefyllda blåsor som ofta kliar något fruktansvärt. Blåsorna spricker efter hand och lämnar kvar små skorpor som så småningom ramlar bort. En del kan få omfattande vanprydande ärr.

Hög smittorisk

Vattkoppor och bältros orsakas av samma virus, varicella zoster. Viruset är mycket smittsamt och sprids i luften när man hostar, nyser och andas.

Det är svårt att undvika att föra smittan vidare eftersom viruset sprids redan innan det finns tecken på sjukdom. Man är som mest smittsam från ett par dagar innan vattkopporna visar sig till ungefär fem dagar efter att de har börjat synas och man fortsätter att vara smittsam tills skorporna torkat ut.

Ett luftburet virus smittar först slemhinnorna i luftvägarna och i ögonen. Viruset tar sig från slemhinnorna, via blodet, ut i kroppen till levern, mjälten och lymfkörtlarna. Där ökar det i mängd för att sedan fortsätta i blodkärlen till huden, där det bildas vätskefyllda blåsor.

Vattkoppor innan bältros

När man smittas första gången får man vattkoppor. Ett virus fångas för det mesta upp av känselnerverna och förs in till nervstrukturerna nära ryggmärgen. Där ligger sedan viruset under resten av livet. Ett virus kan vakna och återaktiveras, vilket oftast inte sker förrän i femtioårsåldern eller senare, men många får av olika anledningar bältros långt tidigare.

Orsaken till att ett virus återaktiveras kan till exempel vara stress, en annan sjukdom eller behandling som försvagar immunförsvaret. Viruset tar sig då ut från nervstrukturerna, via samma känselnerv som tidigare, till den del av huden där känselnerven slutar. Utslagen kommer tillbaka, men är denna gång inte vattkoppor utan bältros. En tredjedel av alla svenskar kommer nån gång i livet att drabbas av denna sjukdom.

Vad är egentligen bältros

Om man får bältros så beror det alltså inte på att man har smittats av någon med vattkoppor. Däremot kan viruset i en bältrosblåsa smitta en annan person så att han eller hon får vattkoppor.

Bältros visar sig som ett band med blåsor någonstans på kroppen. Vanliga ställen är från ryggraden fram till bröstbenet, på en arm eller i ansiktet. Läs mer om bältros här.

Symtom

Vattkoppor börjar som röda prickar, övergår till blåsor som sedan spricker och blir till skorpor. Det tar så lång tid som mellan tio och tjugo dygn efter det att man har smittats innan de första tecknen på sjukdom visar sig.

Det vanligaste är att det tar ca två veckor tills sjukdomen bryter ut. Oftast får man först bara lite feber, lätt huvudvärk och känner sig trött. Ett par dagar senare kommer de första utslagen, oftast på överkroppen, som sprider sig till ansiktet, hårbotten, armarna och benen.

Utslag, blåsor och klåda

Man kan få utslag överallt på huden och slemhinnorna, till exempel i munnen, på blygdläpparna och på penis. Utslagen brukar komma i omgångar under fyra till fem dagars tid. Vid varje ny omgång utslag får man ofta lite feber igen.

Utslagen börjar som röda prickar, som först utvecklas till små knottror och sedan till blåsor med en klar, genomskinlig vätska inuti. Efter någon dag brister blåsorna och en skorpa bildas istället. Sårskorporna försvinner så småningom och kan leda till omfattande ärrbildning. Hur många blåsor man får varierar från person till person. En del får bara två eller tre blåsor medan andra får mängder av blåsor över hela kroppen. De flesta får svår klåda av blåsorna.

Vuxna får samma symtom som barn men blir ofta sjukare. De får till exempel mer utslag och klåda. Det tar också längre tid att bli frisk.

Smittorisk

Eftersom vattkoppor är så smittsamt ska man, om man behöver råd eller behandling, ringa till en vårdcentral, barnavårdscentral eller ett sjukhus istället för att åka dit. Om det bedöms nödvändigt med läkarbesök kan man komma överens om att bli visad direkt till ett undersökningsrum utan att behöva gå in i väntrummet.

Om man är gravid och tror att man har smittats av vattkoppor bör man kontakta sin mödravårdscentral eller vårdcentralen.

Behandling

Barn som får vattkoppor brukar inte behöva någon behandling. Sjukdomen går över av sig själv, och det har visat sig att sjukdomsförloppet bara förkortas med ett enda dygn om man får behandling. Barn ska stanna hemma om de har feber och känner sig dåliga, och till dess att blåsorna börjar försvinna. Däremot behöver man inte stanna hemma till alla sårskorporna har fallit av.

Efter ungefär en vecka brukar barn vara helt friska, medan sjukdomsförloppet kan ta längre tid och vara svårare om man får vattkoppor efter puberteten.

Svårare efter puberteten

Eftersom vattkoppor kan vara en svårare sjukdom om man får den som vuxen kan man om man insjuknar bli erbjuden behandling om man är över tjugo år, och ibland redan från femton års ålder. För att behandlingen ska ge bra effekt ska den helst påbörjas redan under det första dygnet efter att blåsorna visat sig.

Läkemedel som brukar användas innehåller det verksamma ämnet aciklovir, som bromsar virusets möjlighet att föröka sig. Den som har vattkoppor kan använda läkemedel som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon, för att lindra feber och värk. Man bör dock inte använda så kallade cox-hämmare mot smärta och feber.

Exempel på cox-hämmare är läkemedel som innehåller ibuprofen, diklofenak eller naproxen. I samband med vattkoppor kan läkemedlen nämligen öka risken för ovanliga, men allvarliga, följdinfektioner.

Risk med läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra

Barn och ungdomar som är yngre än 18 år bör inte använda läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra mot feber, framför allt i samband med vattkoppor eller influensa, utan att man först har talat med en läkare. Det finns en risk för Reyes syndrom, som är en ovanlig sjukdom som bland annat kan leda till allvarlig hjärnskada.

Det vanligaste problemet är att utslagen kliar. Man kan lindra klådan med alsollösning eller kylbalsam, som verkar avkylande på huden. Medlen finns att köpa på apotek. Man kan även kyla huden med svalt vatten.

Allergimedicin kan vara bra

Antihistaminläkemedel som används mot allergisk klåda hjälper bra. Exempel på receptbelagda läkemedel är Tavegyl tabletter eller Atarax lösning och tabletter. Man blir ofta trött av läkemedlen, men det är inte alltid en nackdel om man har svårt att somna på grund av klådan.

Vissa receptfria antihistaminer kan också användas mot klåda, till exempel Loratadin och Clarityn. Ofta finns det åldersgränser för många av läkemedlen och det står angivet i noggranna anvisningar på förpackningen.

Salva kan infektera

Hydrokortisonsalva är inte lämpligt mot just klåda av vattkoppor, eftersom den kan leda till att blåsorna lättare blir infekterade av bakterier.

Om man kliar och river sig mycket kan det komma in bakterier i blåsorna som då blir infekterade. Det kan visa sig genom att vätskan i blåsorna blir varig och ibland kan huden bli röd runt blåsorna. Febern kan också komma tillbaka. Det är bra att hålla huden ren för att försöka undvika infektioner i blåsorna. Tvätta bara med vatten.

Komplikationer och följdsjukdomar

Den vanligaste följdsjukdomen är att det kommer in bakterier i blåsorna om man kliar eller river sig mycket. Tecken på att blåsorna har blivit infekterade är att vätskan i dem blir varig och ibland att huden blir röd runt omkring dem. Man kan också få feber igen.

Vattkoppor kan ibland, främst hos vuxna, orsaka lunginflammation. Ett tecken som kan tyda på att man fått lunginflammation är att man får feber igen och kanske hosta efter det att vattkopporna gått över. Man ska då kontakta vårdcentral eller sjukhus.

Ibland kan vattkoppor orsaka hjärninflammation. Även när det händer brukar man bli frisk utan komplikationer.

Vid graviditet

Det finns en liten risk för skador på foster eller nyfödda barn, och därför ska gravida ta kontakt med mödravården eller vårdcentralen om de smittas. Det finns en risk för fosterskador och andra komplikationer om man är gravid och smittas av vattkoppor.

Om man tror sig ha blivit smittad och inte har haft vattkoppor tidigare ska man kontakta mödravårdscentralen eller vårdcentralen. Det finns läkemedel som hejdar virusets möjligheter att sprida sig i kroppen och som ibland ges till gravida. Om en kvinna har vattkoppor under förlossningen kan viruset överföras till barnet. Moderns antikroppar som ska bryta ner viruset hinner då inte föras över till barnet som inte själv kan bilda dem. Det nyfödda barnet kan bli mycket sjukt av viruset.

Den behandling som sjukvården oftast ger är zosterhyperimmunglobulin, som innehåller färdiga antikroppar och som hjälper barnet att bekämpa viruset.

Nyfödda med antikroppar från modern

Barn som föds av mammor som har haft vattkoppor tidigare i livet får antikroppar från mamman under slutet av graviditeten. Antikropparna ger spädbarnet ett visst skydd mot vattkoppsinfektion upp till cirka sex månaders ålder.

Man bör dock inte utsätta sitt barn för vattkoppssmitta i onödan. Barn som föds av mammor som inte haft vattkoppor får inget antikroppsskydd mot sjukdomen.

Om ett spädbarn som inte har antikroppsskydd från mamman insjuknar under den första levnadsmånaden kan det få en svår vattkoppsinfektion, i synnerhet om barnet har blivit smittat av mamman under tiden närmast efter förlossningen. Man bör i dessa fall snarast kontakta barnakutmottagning.

Vaccin

Idag finns det mycket effektiva vaccin mot vattkoppor. Det rör sig om levande försvagade vacciner vid namn Varilrix och Varivax som imiterar smitta utan att orsaka sjukdom.