Shingrix är ett modernt vaccin som används för att förebygga bältros (herpes zoster) och zoster-associerad postherpetisk neuralgi (PHN); den långvariga nervsmärta som följer på bältros.
Detta vaccin skiljer sig på ett antal avgörande punkter från det äldre vaccinet (Zostavax).
Shingrix är ett avdödat vaccin.
Shingrix är väl beprövat och har använts i USA och Kanada i flera år, men det är först under 2020 som det lanserats i Europa, och då endast i Tyskland och Sverige.
Shingrix använder ett extrakt från såpträdet för att stimulera immunförsvaret, vilket har visat sig vara synnerligen effektivt för den äldre målgruppen.
Skyddseffekten uppgår till i snitt 91% sett över alla åldersgrupper, i ett intervall om ca 88-99%, beroende på ålder och hur pass friskt immunförsvar man har. Detta kan jämföras med det gamla vaccinet, Zostavax, som maximalt uppnådde ca 50% skydd mot bältros och ca 67% mot de nervsmärtor som associeras med sjukdomen.
Vaccinet ges i överarmen i ett två-dosschema där vi helst ser 1-2 månaders mellanrum mellan dos 1 och 2.
Skyddet anses i nuläget vara åtminstone 10 år men sannolikt betydligt längre. Efterhand som data samlas in utförs nya studier som undersöker skyddets varaktighet.
Då vaccinet är avdödat kan även de med nedsatt immunförsvar ta detta vaccin.
Feber, huvudvärk samt smärta och rodnad vid insticksstället är vanliga biverkningar. Dessa besvär brukar dock vara snabbt övergående.
Shingrix är avsevärt dyrare än Zostavax, vilket kan vara en faktor att ta med i beräkningen när beslut ska fattas i valet mellan dem. Om man tagit Zostavax tidigare måste det ha gått minst två månader sedan den dosen, och om tillämpligt ska det även ha gått minst 60 dagar sedan senaste episod av bältros, dvs efter att blåsorna försvunnit.