Typer av vaccin

Det finns flera olika typer av vaccin. Varje typ är utformad för att lära immunförsvaret hur det ska känna igen och bekämpa ett visst smittämne. När forskarna tar fram vacciner så måste de överväga följande:

  • Hur ditt immunförsvar reagerar på smittoämnet
  • Vem det är som ska skyddas
  • Vilken teknologi som är bäst lämpad för att erhålla önskat resultat

Baserat på dessa faktorer bestämmer man sedan vilken sorts vaccin som borde fungera bäst för det aktuella smittoämnet.

Klassiska vaccintyper

Man kan dela upp vacciner i fyra olika huvudtyper:

Verkningsmekanism

Oberoende av vaccintyp så är syftet med vaccinet detsamma; att uppmärksamma immunförsvaret på vad det borde utveckla ett skydd mot. För att åskådliggöra hur ett klassiskt vaccin fungerar väljer vi i detta exempel ett hepatit B-vaccin. Där har man skalat av det yttre skiktet av smittoämnet, ytproteinet, blandat med saltvatten och även en så kallad adjuvans, dvs ett immunretningsämne. Ytproteinet är den ”nyckel” som viruset i normala fall använder för att ta sig in i cellen. Immunförsvaret lär sig känna igen ytproteinet och börjar producera antikroppar. Om kroppen senare utsätts för det riktiga viruset kan antikropparna snabbt binda till viruset och hjälpa immunförsvaret att oskadliggöra det.

Efter vaccinationen

När vaccinet injicerats i kroppen så reagerar immunförsvaret tämligen omedelbart. Det reagerar dels på ”smittoämnet” (ytproteiner i sig själva kan ju inte orsaka sjukdom, men det vet inte immunförsvaret om) som sådant, men också på adjuvansen, som kan sägas fungera som fyrverkerier på nyår, dvs något som skapar uppmärksamhet. Det är därför som man kan bli öm och svullen på insticksstället efter en vaccination och även få influensaliknande symtom, trots att man inte blivit sjuk.

De kommande 10-14 dagarna efter vaccinationen kommer immunförsvaret att noggrant kartlägga ”smittoämnet”. Förutom att skapa antikroppar bildas även s k minnesceller. Dessa har till syfte att skapa mallar för antikroppstillverkning, så att kroppen mycket snabbt kan försvara sig trots att många år gått sedan ”infektionen”.

mRNA-vaccin (exempelvis Pfizers Covid-19 vaccin)

Denna teknik innebär att vaccinet, med hjälp av en fettpartikel (lipid) skickar med ett ”recept” in i cellerna, så att cellerna tillfälligt kan tillverka ett protein som liknar ett protein på virusets yta. Som beskrivet i min artikel ”Så fungerar virusspridning” är det inte vad som helst som släpps in, men fettpartiklar är välkomna.

DNA-vektorvaccin

De vacciner som använder sig av DNA-vektorteknik utnyttjar det faktum att adenovirus, en grupp virus som bland annat kan orsaka förkylningssymtom, också har väldigt lätt att få tillträde till cellen. Adenoviruset fungerar alltså som en budbärare, men för att inte alla som vaccineras mot Covid-19 ska bli förkylda så har man justerat adenoviruset så att den inte kan föröka sig. Istället bär den med sig receptet för att tillverka ytproteiner mot Covid-19.

När ytproteinerna sedan sprids i kroppen reagerar immunförsvaret snabbt och tillverkar antikroppar för att kunna skydda sig mot en verklig infektion.

Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2023

Det är viktigt att känna till att mRNA-tekniken inte är ny. Forskning kring mRNA-baserade behandlingar och vacciner har pågått sedan 1990-talet. Den snabba utvecklingen av vacciner mot covid-19 blev möjlig tack vare flera decenniers forskning inom molekylärbiologi, immunologi och vaccinteknik.

År 2023 tilldelades Katalin Karikó och Drew Weissman Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sina upptäckter kring nukleosidmodifieringar av mRNA, vilket lade grunden för utvecklingen av effektiva mRNA-vacciner.

 

Peter Gutniak
Verksamhetschef
peter@vaccinationsgruppen.se
Mobil: 0709-609040

Sidan är faktagranskad av Läkarteamet 2026-06-08